Autotext^BETA

Laleh Pourkarim

6 år sedan · Lyssna på avsnittet

Det här är sommar i P1 med Laleh på det Karim musiken i podden i förkortad av upphovsrättsliga skäl Hej jag tänkte att årets sista Sommar i P1 som varit en sommar full av visdom och berättelser ska handla om det där. Tysta samtalet man har för sig själv när vi det tysta ställer saker mot varandra av vägen om något är värt att hoppas på eller inte om det där hemliga samtalet. Vi har med oss själva med hoppet och Tron på framtiden. Om något är värt ett försök eller inte. Men först inser jag att jag måste springa ikapp mitt eget hopp att komma underfull med Hur hur mycket jag ska hoppas på dig som lyssnar för Vem är du egentligen där hemma? Är du som visslar till det kommer bli bra eller är du en av alla söta barn som sjunger Goliat på skolavslutningen i början av sommaren eller är du en av dem som publiken när Jag vinkar till dig. Hej Eller var det länge sedan du vinkade huvudtaget du kanske bara en sån som slänger med armen lite så här Hej Och vände om och går men som aldrig tittar över axeln när man sagt Hejdå När vi pratar sitter vi på helt olika planeter eller sitter vi runt ett litet bord att fundera tillsammans. Eller kanske hade mitt eget hopp. Jag står öga mot öga i motor och undrar hur mycket hopp jag känner för oss. tell you Everything I know thing thing thing den lockande tanken att det finns skillnader på människor och människor tänker sig på redan som liten. Mina föräldrar hade ganska olika politiska åsikter olika sätt att se på människan. Nej det finns ingen skillnad på oss. Vi är inte så olika inte egentligen ska det pappa säga det enda som skiljer människor åt de bara tur och otur hopp och hopplöshet omständigheter och miljö du har sånt som kunde forma oss lite olika. Som etnolog författare och journalist var mer en betraktare av livet en som såg till omständigheterna en som Kände hur vinden blåste hur det påverkade bladen medan mamma Nej hon var själva vinden själva stor men även om hon hade ett mjukt och stillsamt sätt som hon ändå som en ur men fast Blicken mot framtiden. Nej hon hade en helt annan åsikt om saken hon trodde på att varje individ hade ödet i sina egna händer och formade sig själv och sin egen framtid. Visst har vi olika förutsättningar och hon förnekar inte orättvisor, men visst finns det skillnader på en del ambitiösa andra inte. Det var iallafall andemeningen i det. Hon sa ju det. Nej hon var ingen betraktare av livet. Hon var livet mode eller var svår att förklara. Hon underskattade ingen och pratade med alla på samma sätt, men pappa förklarade folks beteende med att de vet inte bättre. De vet inte vad de gör, han hade en ursäkt redo för när folk var som folk. Han var Han visste att bakom varje beteende eller sår fanns det en olycka som skett, men mamma. Hon hade inte bara höga förväntningar på sig själv, men också andra. Hon trodde på sår som kunde läka det faktum att hon var svårt att gå men gjorde inte saken enklare visste inte att ingen kunde vara som hon. Oj. Ja, Jag visste redan då att jag var mer lik pappa i den meningen att jag aldrig skulle bli lika stark som hon vid andra faller som käglor i jämförelse, men kanske visste hon lika lite om sin egen styrka som jag vet om min. När jag ser tillbaka ser jag att vi båda varit starkare starkast av oss men den svagaste ändå sjunger till henne om hennes stund på jorden. Nej inte än Skansen skulle stå i vägen för henne och när hon till slut somnade in 2013 för en sista gång har det bara för att vila en stund. Hon skulle alltid vakna igen så stark var han. Man kan tro att hon fick sitt självförtroende från en privilegierad barndom men Båda mina föräldrar kommer från fattiga förhållanden. Pappa kommer från landsbygden och var under större delen av sin ungdom föräldralös och tog hand om alla sina småsyskon och på något mirakulöst sätt kan man sedan bli professor i litteratur i Teheran Mamma som själva invandrare ifrån Azerbajdzjan på hans student på universitetet när De möttes för första gången och blev kära pappa gjorde en blomma till henne att hon tyckte att han var den snällaste människan på jorden. Något som sedan kommer att bli hans fall så återberättar hon det för mig alltid med beundran för hans snälla dumheter. Jag förstod tidigt att det inte bara var tio år som skiljer dem åt. I lgh 4 de City hus 4 i Minsk i en byggnad som tillhörde Röda Korset och var till för politiska flyktingar växte jag upp fram till 1989. Vi var där till att jag blev nästan 7 år gammal vidare till österlin och några månader efter att muren revs tog vi oss till bäst till Sverige och var framme våran 1993 min Sverige just som våran med vintern bakom mig. Minska dig en underbar barn dom även om den är full av frågetecken än idag. Men Det låg en politisk kvinna överallt såklart. alla utdragna politiska möten som jag släpades med på där jag fick vara publik fick sitta och lyssna på argumenten för emot i en av de andra. Och förstod säkert inte mycket av det. Jag väntar den mest väntade på att de äntligen skulle enas om något världarna så att mina föräldrar också för den delen att deras olikheter skulle komplettera att övervinna. Allt väntade på fredagen kom fram till något till slut. Jag väntade När ska de få politiska teorier målandet av stora bilder redan där hamnade i hela världen på våra axlar vi barn som satt och lyssnade på våra föräldrar. De Undrade mest över var nog kan man överhuvudtaget övertyga en annan människa. Jag undrar en idag. Kan man överhuvudtaget övertyga en annan människa om något annat än vad de tror på? Kan vi ens lära oss någonting? Jag måste erkänna att jag redan som liten anade att övertyga någon som inte vill bli övertygade nästan helt omöjligt att argumenten räcker liksom aldrig till dig något som står i vägen, men vad vad som tyst publik förstod jag också att det ibland kan bli fel även om alla försökte göra rätt ibland har alla gjort rätt men ändå blir det fel Ibland blir det fel även om alla försökte göra rätt ibland har alla gjort rätt och ändå blir det fel en svårsmält tanke men jag var på väg efter såna tankar efter små hemligheter som skulle lösa allt jag vill inte bli som dem Jag vill inte bli som de vuxna som bråkade hela livet bror bort allting istället drog jag ner gardinerna i vardagsrummet och satte på musiken och dansa dig timmar där kunde jag vara ifred tänka och känna i lugn och till och med mamma och pappa var överens om att det var en andaktsfull stund när musiken på Då skulle man inte prata mer Säg en slags påhittad balett position med utsträckta armar kunde jag höra mig själv för första gången. Det var då det var så jag började tänka. Jag minns en intervju som gjordes med p.o. Enquist i programmet Babel och programledaren säger du slår mig inte som typen som skriver om sig själv. Varför har du valt att göra det nu och då svarar p.o. Enquist Jag är så oerhört blyg och så oerhört ödmjuk och publiken skrattar. Kanske det är lätt att vara ödmjuk när man vet att man är bäst säger programledaren. Ja men det är svårt att skriva om sig själv. Det är klart att händelser påverkar författaren. Men vem är den där man själv egentligen som man ska skriva om? Målar man tydliga linjer runt sig själv så blir man sitt eget konstverk en personerna som oftast bara står i vägen för allt man kan skapa. Nej jag vill nog fortsätta vara mer som när man var liten och kataloger och reklam ramlade ner på dörrmattan. Jag och mina kompisar hus och dit och satt och pekade på Modellerna på bilderna och så där Ja Nej hon är inte där. Ja, där. Ja, vi bytte ut oss lika fort som vi kunde bläddra helt fria otydliga redo att lära oss mer om oss själva och våra kompis. Nej kanske är vi bara massa minnen som limmats ihop det Jag själv vem kan lita på minnen egentligen att mamma viskade bara fina minnen om det som varit även om jag var pappas lilla flicka så visste jag att mamma hoppades på mig Hon lärde mig att hoppas på mig själv Ja det var nog tack vare henne för att annars valde jag att hoppas när jag som flicka släpade fötterna efter mig på skolgården och kompisarna suckade det kört för oss ändå att ändå våga hoppas och tror på pellossa fritidsledaren på mixgården i Hammarkullen när Han pekade med hela sin arm mot stan och sa att din framtid var ljus. Sedan 56 år tillbaka så bor jag i l.a. Och när kom till Sverige dröjer inte länge innan jag står som en tysk Skogs trist med utslagna armar och ropar blåbär människor tittar blåbär eller så säger jag Wow det regnar var friskt det känns. Vänta bara snart tröttnar du på regnet med mumla mina svenska kompisar till mig. Jag har nog en ganska romantisk bild av Sverige här längtar jag till tiden gamla barndomsvänner till nya kompisar publiken mat man brukar äta pizzasallad kan jag ta din pizza så kan du inte orkar allt sånt där som var från förr. Jag längtar till mammas mat och får höra mina persiska vänner stackars mammor på hur man gör vegetariska restauranger med din persisk ris och linsgryta receptet verkar vara lite om det är nog lite av det handlade lite. Det är lite Det var lite handknit säger hon håller upp En knuten hand full av örtkryddor. Aldrig några tydliga mått jag får prova mig fram innan de smakar precis som mamma brukade laga för Visst fanns det en motvilja från henne att lära mig saker som hade vårt förflutna att göra sa hon jag vill lära mig laga persisk mat när jag vill lära mig något ifrån vårt förflutna. Det var som att hon vill att vår historia skulle dö trots att jag var högst levande. Jag skulle skriva min egen historia. Jag skulle skriva historia som skulle börja med mig. Så jag äter bara några foton, men annars har jag ingenting från min barn de inte ens en första sko eller en skjorta från pappa eller mamma från när de var unga något att krama. Nej Allt har vi lämnat Det finns ingenting. Det finns ingenting kvar sa hon som att det var en självklarhet att för att förstå henne så kanske hon hade det till att jag blev lite friare fri från både recept och gamla saker att det fanns mer plats för mig och min egen kreativitet att jag skulle skapa allting själv. När hon till slut gick bort 2013 följde några år av chock med snart kände jag igen henne när det blåste utanför när jag tittade i spegeln när jag stod i träden. Rörde sig. Hon uppmanade mig till att fortsätta hoppas att även om jag fått erbjudande en lång tid är det från skivbolag i USA så var det först efter hennes bortgång som jag ens kunde tänka mig att lämna Sverige över huvud taget och se mig för så jag landar i USA med telefonnummer till mamma kvar i mobilen ett nummer som inte längre fungerar för nu skulle jag klara mig själv. Value sa möte efter möte insåg jag att jag inte bara flyttat till dig, men också flyttat tillbaka långt tillbaka i tiden. Det slog mig efter ett tag att alla våra men chefen var men alla var men men men men men som pratade med andra män som lyssnade på andra män som kunde föra ens tala om lyssna på men vi ska det men ganska snart insåg jag att nästan alla betydande roller ockuperades av just men jag såg jätte höga murar sig artister och låtskrivare för gott om men producenter i norr skivbolag chefer. Alla var just men enligt danstidningen Bilvård produceras bara 2 % av musiken och kvinnor Jag hade inte de här siffrorna då bara min känsla. Och det var inte att det var men som var problemet. Det var just det var en viss typ av men det finns till och med män som inte skulle trivas med såna men det var väldigt ovanligt deras språk och sätt att alltid jobbat väldigt oberoende och ensam fram tills dess enstaka musiker och så men jag hade aldrig reflekterat över de här frågorna förens jag kom till denna pop industrins Mecka och alla gjorde klart för mig att jag skulle behöva just en man. Jag var lite som Frodo i Sagan om ringen när han blir jagad av orcherna i varje hörn sitter en kolumn vill ha något jag har något. Jag skulle behöva en stark alfahanne som skulle leda mig genom Vildmarken någon som de skulle lyssna på respektera. För varje gång jag flög skulle jag falla sa de varje gång du flyger kommer du att falla jag varje gång jag flög skulle jag falla Everytime I try to fly fall. Jag kände mig lite I feel so small. Jag antar att jag behöver dig. Du sparkar man I guess I need you för i mina drömmar såg det gör jag ser dig i mina drömmar Everytime I see you in my dreams I see your face it Haunting me. Du hemsöker mig Du finns överallt. Ja han tror att jag behöver dig. Jag antar att jag behöver dig I guess I need you I guess I need you. Jag vill förändra en Industri vara där. Jag ville förändra en hel Industri en kultur. Det handlar inte om kön. Det handlar om en tur en brand som blivit kidnappad. Det var ett alternativ i den hårda popvärlden. och det har sina utmaningar Jag har frågat mig själv tusentals gånger varför jag alltid måste ta med han Det värsta monstret de som David mot Goliat Får jag höra när man hör Mina planer om att starta ett eget tjej Team Vilken bra idé tänker jag men ingen vill hjälpa till. under murarna igen Kunde man övertyga någon som inte vill bli övertygad? Det funkar inte så säger man men det är för att jag får inga svar. Men jag fortsätter Kämpa för jag går på en känsla kan Inget annat. Jag gillar att känna Jag vet att denna dynamik som jag försöker förändra påverka låtar påverkar våra barn de De lyssnar på kanske är inte konstigt att vara låtar handlar om helt andra saker än var Beatles eller Kate Bush skrev om minns ni det är som att vi är så fast i vår samtid att vi glömmer att det finns så mycket annat att skriva om de brukade skriva om andra saker än bara tonårskärlek som i för sig bland det finaste som jag älskar allihop. Men snälla kan vi försöka med någonting annat. men i för sig Det funkar att vi får hit säger de. Och när vi väl sitter där och skriver låtar i studion till andra artister sessioner som ska producera hits får vi som producenter höra att de vill att vi ska skriva låtar som är enkla. Enkla enkla Semper symposion på Samsungs enkla att förstå och relatera till något som inte utmanar publiken. Vi ska inte förvirrad om vi ska inte utmana de som att man känner en hopplöshet inför lyssnaren. Folk fattar väl ändå inte mycket säger man till oss mellan raderna det lite underförstått att vi ska undersöka publiken trots att historien gång på gång visat hits faktiskt kan vara betydelsefulla så Vågar man ändå inte chansa och Här handlar det om odds oddsen att vinna över andra kommer först inget får stå i vägen. Jag har inte råd med en enda förlust för hoppet skull säger man det som att de vill att vi skriver på vår egen undergång går dumhetens. Men vad händer med en när man ser på folket som korkade? Hur hemsk blir inte världen då överallt. Man tittar hur olycklig och ensam är man inte när man tittar ut över publiken ett slags elitistiskt förakt när man dragit ett streck mellan sig själv och folket. Och så står man där ensam bakom sin linje eller i sina smågrupper bubblor av egna små värda man är herre över alla dumma människor. Bara tanken får mig sjunka ner i den svarta Studio stolen ner i den mörka ensamma hopplösheten. Inte konstigt att vissa blir så olycklig när de bygger sin framgång på att gräva är det dummaste i oss till bebisar som förtjänar Symposium som vaggvisor och så Avbryt mitt i någons mening, fast jag vet att de inte verkar bry sig, men jag säger den då Folke smartare ni tror att barnen sjunger. Det kommer bli bra och deras ögon glittrar de står med utsträckta armar och peka mot framtiden. Jag kan vittna om att de är smarta. De vet mer än en när ni sitter där och tror ni är så coola. som tror ni vet allt Det är inte upp till er att veta bedöma om framtiden är körd eller inte. Vill inte höra era teorier om vad som är lätt och svårt att förstå vad som är hits eller inte om Folk är dumma eller inte om det är hopplöst eller inte ha mycket eller lite Ingen bryr sig om vad du tror du vet Sitt ner. Det handlar om barnen fattar du väl? Det är deras framtid du offrar för din egen hopplöshet. Det är inte upp till dig att veta de vet. Och var är de sa? Det kommer bli bra på tror jag. Men jag känner också lockelsen till Simple Songs som bara bekräfta det redan känner trösta mig fast det inte synd om mig egentligen när jag spelade den persiska sångerskan godis hemma och hon sjöng sina kärlekssånger sånger om att hon vill älska det till jordens enda och ropade man har bara att det peppar ta mig med dig min älskade. Var hennes desperata underbara röst var mamma lagom imponerad. Visst är det fint men nu ska vi inte byta musik som Hon ville inte att jag skulle svepa sportlåtar om hopplös kärlek vi var för bra för det du har inte tid med sånt här sitter vi på över en kille. Synd för han att han inte vet det hela världen under våra fötter spring ropade hon och hur vackert godkänd sjöng om hopplös kärlek hur fin den var så var det någonstans att jag bara satt där helt still hopplöst still och vaggade sin. Madrassen i vardagsrummet i den nästan tomma lägenheten i det gråa huset i Hammarkullen var en ny början för oss båda att vi hade inte tid för kärlekslåtar en känsla som än idag har sina händer mot min rygg och trycker fram ett slags tryck. Jag ser henne framför mig flickan som en gång var. Ja, hon och hennes mamma står i fönstret och tittar ut över fotbollsplanen och undrar hur det ska gå med allt och det blev nästa dag ändå lov. Nu står de i hallen och tittar in i spegeln. De båda har en riktad blick emot ett mål ett mål därifrån. långt bort långt bort där det finns tid tid för kärlekssånger Hallå 72246 Det finns mycket att prata om märker jag så många orättvisor, Men vart ska jag börja. Jag hinner inte med allt. Jag håller mig till nu våren 2020 alla i dagarna innan de visste hur vår version av karantän ser ut. Matbutiken hyllor ekar tomma och de Thomas kylskåpen brummar Every Man for himself. Vad har man för sig själv många av mina vänner återvänder till sina respektive städar länder och familjer att jag eller Ja snart så tysta till och med fåglarna verkar för snart är allt stängt alla högskolor scener Parker allt men det lyckas bli en promenad runt huset ökar för varje person de möter andra stannar och vill desperat prata trots de obligatoriska munskydden? Prata av sig om hur underligt allt är och hur mycket man saknar andra människor. I dont know how to talk to people anymore. Hahaha säg en granne som bor i huset nedanför gatan och hilsen uppe på bergen. Känns helt plötsligt så mycket närmare man från verkligheten. Det är ovant att se sårbarheten i alla grannar som vanligtvis. Brukar du vinka rakryggad och stolt när de inte fram och tillbaka till sina bilar. men så nu är plötsligt står lite ihop kurade förvånade och undrar vad som händer osäkra på det där viruset som inte verkar ha ett pris fast i våra hus i en värld vi inte kan köpa oss fria längre alla ser annorlunda ut nya former och linjer runt ögonen som ni uppspärrade och sökande som en scen ur en opera. Pavarotti sjunger ingen sova. Ingen ska sova inte ens du prinsessa. Inte ens du prinsessa i ditt kalla rum medans du tittar upp mot stjärnorna. om några veckor kommer tystnaden bytas ut mot rop Scott och oroligheter under Black Lives matter demonstrationerna fönsterrutor och glas kommer ligga splittrade på listan under skorna snart kommer telefonen ringa ett obligatoriskt tjut om utegångsförbud. Så Ja det är en tid av många nya ljud. Alla sitter instängda hemma och lyssnar noga. Hur kommer vi minnas alla dessa nya ljud från våren 2020? Eller kommer george floyds röst överrösta de alla när Han viskade efter sin mamma så ont. Det slår mig ödesdigert hoppet är skillnaden mellan liv och död när han sa att han inte kunde andas. Han sa det på engelska, men det var som att han pratade ett annat språk ett språk där inte ens ordet mamma verkar betyda samma sak. en publik som inte lyssnar får mig att tänka på Nina Simone Jag orkade Hon hoppas egentligen. Hur mode och hoppfull var 1964 när hon gick upp på scen och sjöng Mississippi goddam. Trots att hon visste att inte många ville höra det. Hon sa hon vågar ändå trots att man förbjudit just denna låt trots att hon visste att många i publiken inte skulle lyssna inte skulle förstå. Men sjung ändå och de sjunger den idag. Så låt oss verkligen lyssna på henne. denna gång till sin Make Me Lose My Breath Kanske kan det vara bra för oss alla att minnas barndomen då då barndomen är väl hemma kvällstid när vi blev dömda till att vara barn när vi på allvar ingen förstod vad vi sa Hur ensamt det var. Vi aldrig fick en chans att göra ett andra intryck när vi inte blev trodd. Ja när vi mumlade eller sa saker ingen förstog att det alltid var de vuxna som bestämde samheten ordlöst heten när vi kände saker som inte kunde uttrycka i ord. Själv resulterade min och inriktade energi i gråt Skrik och Tystnad som Liten och det var faktiskt först i högstadiet när jag började skriva låtar på rasterna i skolan som är salar som jag insåg att jag hade en röst. Fast egentligen började med att en elev i skolan som heter Erika bad mig sjunga på en av musiktävlingen i hammarkullsskolan musiklärare Hasse Annika och Bengt visa mig hur man använder en mikrofon. Jag minns inte sången men det var någonting för det är du som får mig för det är du klassiska slut i alla fall allt jag minns som refrängen idag. Men jag minns att det ekade i skolmatsalen, för det är du Ja för det var jag där var jag. Jag fick låna gitarr från skolan och på helgerna börjar jag skriva egna låtar men du måste skriva ner dem låtarna som mamma förvånad efter att ha upptäckt att jag glömmer bort dem. Men jag skriver väl nya sa? Jag. Nej. Nej. Nej. Nej nej svarade hon. Drog Händerna mot ansiktet Nej nej ganska snart stod det då Men kassettbandspelare skrivhäfte pennor och hennes finger bada rekord knappen redo att bistå med hjälp på mitt kommando. Samtidigt sneglar upp mot pappa och sa, Vad var det jag sa. Jag sa att vi skulle till landet Abba tell me Whats wrong Youre in Chains Vilken Att vara hoppfull kanske just att tända lampa inom sig Och se vad man är när man inte sitter i mörkret. Men man ska inte klandra sig själv om man ändå hopplös ibland. Det finns en lärarhandledning. Nej kanske hopplösheten en sista utväg och jag inser hur svårt att kräva hoppet av de som kanske behöver hoppas mest av alla. Och så har vi hopplöshetens kultur när man pekar mot stjärnorna säger vi är ju ändå ingenting i universum för att slippa speciellt nu med miljön, allt som börjar bli medvetande gjort. Det är svårt att få nya vanor till svårt att få nya vanor. Men även om din man försöker göra kan kännas som ett slag i luften så så hoppet kanske tillräckligt ändamål i sig ett sätt att slippa vara hopplös. Men tillbaks till våren 2020 promenad runt kvarteret blir flummiga det ju med Dagarna går nu är det lite fler som vågar sig ut och promenera de hårda karantän restriktionerna i någon promenad till låten med några sätter sig gärna längs trottoaren och vi prata I really bring me down to earth, Säg en granne. Han tar några steg tillbaka och tittar upp mot den stekheta solen. Ta bort ansiktsmasken för att torka av sätten sen tittar man sig omkring och rycker på axlarna kasta med armarna som ett barn. Hej Life Whats the Premier hahaha säger han och får man om sina meningar till dikter? Nu talspråket räcker inte längre till. Du får mig att inse Hur längesen det var jag hörde någon ta till dikt för att jag mening av allt. Nej övertygelsen, gör inga fina dikter kanske är i stunder och förvirring som vi börja sträcka oss ut efter orden efter någonting annat Show me the way to add your own website that you have you know. Who are you? Jesus så kanske försvunna sig här i denna stund av förvirring och börjar se allt med nyfikna ögon. Vi förundran över livet och oss. även om mamma säkerligen skulle viska allt det här som du pratat om hoppet och sånt Det är inte ditt problem Laleh jag ditt liv gör Som folk gör gör som folk är mest. Och kanske hade mycket lite har typ som att jag håller med. Ja visst och ryck med axlarna för att stilla en mammas oro. Men ändå sträcka mig efter gitarren och penna och börjar skriva om just de hoppet. Kanske vill jag skriva om hoppet. Just för att jag ville hoppas precis som pappa gjorde för att rynkorna runt han snälla ögon blir så mycket vackrare med åren att Hoppets penseldrag gjorde honom till konstverk, som jag vill se som inte annat kan man hoppa för skönhetens skull. Pappa förlorade ju sitt liv när jag var liten Då han försökte rädda en för honom främmande människor från att drunkna, men han drunknade själv i det kalla vattnet. Han hoppade i för att han hörde henne ropa. Han hoppades väl för en främmande människas skull. Jag vill vara där människor har en annan där man hör när någon säger att de inte kan andas. Det var trots allt ett dyrt pris. Vi fick betala för hoppet skull en hel pappa. Och så många många fler så, Hur ska jag kunna sluta skriva om hoppet? Nej jag vill vara mitt i min berättelse om inte slut att jag slutar inte här. Jag tänker inte dras ner i sorgen eller drunkna i hopplösheten trots att jag kan kännas vid när jag borde veta bättre. Vi kallade tårar och regn men det är bara vatten. Jag vill se vattnet. Jag vill se saker för att de är så jag kan vara tacksam. Jag vill vara tacksam så jag kan se saker får vara med är aldrig vara din gäst, men jag vill alltid vara där. Jag tycker tomhet är en bra början. Jag gillar att vara mig själv, men jag vill aldrig vara ensam. Jag är allt mellan himmel och jord ingen kan definiera mig ens jag själv Så jag jag är som folk är mest att folk är smartare än man tror men en del stanna kvar men inte idag. Idag är ledig idag. Vi massa över. bara Det var sommar i P1 med Laleh på Karim producent Henrik Johnsson och tekniker Emilia Martin alla som finns att lyssna på när du vill i vår app Sveriges Radio Play